Stålindustrins vagga har gungat klart
Flera orsaker till att norra Englands sista masugn nu lagts ned.
Colourbox
Orsaker till den långvariga nedåtgående trenden är inte minst ökade energikostnader i samspel med billigare utbud från Kina, något som märkts över hela Europa. Samtidigt rapporterar Bloomberg om att den kinesiska efterfrågan störtdyker, vilket leder till än lägre exportpriser på den globala marknaden.
— Kinas efterfrågan på stål minskade i aldrig tidigare skådad takt när landets ekonomiska tillväxt saktade ned. När efterfrågan minskar hastigt sänker stålverk priserna för att kunna få kontrakt, säger Zhu Jimin, vice ordförande för China Iron & Steel Association, till Bloomberg.
Samtidigt kommer kinesisk stålexport, enligt affärstidningen, överskrida 100 miljoner ton 2015, vilket är mer än vad än vad som produceras av Europas fyra största stålföretag sammanlagt.
Storbritannien, som stod för 40 procent av all ståltillverkning i världen 1875, blev omkörda av Tyskland i början av 1900-talet för att sedan halka efter länder som Frankrike, Italien och Belgien under 1970- och 1980-talen.
Sedan 2008 har den brittiska elintensiva industrin sett kostnaderna öka med 36 procent, vilket är mer genomsnittet på kontinenten. Enligt ståljätten Tata Steel betalar brittiska fabriker dessutom upp till 50 procent mer i avgifter för koldioxidutsläpp.
Trots detta, plus att ett ökat pundvärde har lett till sämre konkurrensmöjligheter, har den brittiska stålproduktionen procentuellt sett inte minskat lika mycket som Frankrike, Spanien och Italien. I Storbritannien har produktionen minskat med 14 procent mellan 2004 och 2013.