Seniorforskaren David Bue Pedersen har stått i spetsen för universitetets forskning på området additiv tillverkning de senaste tio åren. Under den tiden har forskningsfältet vuxit avsevärt och idag ingår ett antal olika tillvägagångssätt vilka alla syftar till att optimera tekniken. 

Forskarna fokuserar på både AM i plast och metall. Vid sidan av 3d-utskrivna plastämnen och fotopolymerisering arbetar de med att utveckla en plastskrivare som har en upplösning som är fyra gånger bättre än marknadens befintliga skrivare. 

– Bättre kvalitet gör det möjligt för oss att arbeta med ytorna på det tryckta plastmaterialet. Ytorna är både jämna och fina i de nuvarande skrivarna, men de medger ingen högre detaljeringsnivå. Med vår höga utskriftsupplösning kan vi lägga till en struktur på ytan och göra den funktionell. Till exempel lägger vi till ett hologram, likt det vi känner igen från ett kreditkort, säger David Bue Pedersen. 

Ett sådant hologram printat på produkten kan vara dess unika ID, till exempel en QR-kod som berättar när produkten tillverkades samt andra väsentliga egenskaper. 

En annan möjlighet är att tillföra det 3D-tryckta ämnet en vatten- och smutsavvisande yta där droppar och smuts rinner av, likt ytstrukturen hos en lotusblomma. Den här egenskapen skulle vara användbar till exempel för små personanpassade hörapparater. 

DTU är ett av få europeiska universitet som forskar i processen med AM i metall. 

– Vi vill utveckla vår egen metall 3d-skrivare och vill ligga i fronten för detta, säger David Bue Pedersen. 

Ett av de senaste initiativen på DTU är en storskalig 3D-skrivare, där element på några meter kan skrivas ut. Den är ännu inte fullt utvecklad, men på lång sikt kan det bidra till att kunna skriva ut  produkter till exempelvis producenter av vindkraftverk och containerskepp.