Batterimetallerna finns här - tveksamt om det är lönt att bryta
Kobolt är en nyckelkomponent i elbilsbatterier. Litium är en annan. Hur mycket av de båda råmaterialen finns egentligen i Sverige?
Den frågan har NSD ställt till Christina Wanhainen som är professor i malmgeologi vid Luleå tekniska universitet, LTU.
- Jag skulle vilja säga att man vet väldigt lite om tonnagen. Jag har fått frågan i flera år från alla möjliga olika politiker och andra som undrar: "Hur mycket litium har vi i marken?". Det krävs mer information och undersökningar genom exempelvis borrning för att göra sådana resursberäkningar, säger hon och fortsätter:
- Vi har en otrolig kunskap om basmetallerna, men det handlar nu om nya metaller där vi inte riktigt vet hur man ska handskas med dem. Vi har god potential i berggrunden, men det är väldigt lite undersökt.
Sveriges geologiska undersökning, SGU kartlägger även Rare earth elements, REE - särskilda jordartsmetaller.
- Potentialen finns, Sverige sitter idag på de två REE-mineraliseringar som ser bäst ut i hela västeuropa. Då talar vi om nya förekomster som aldrig är brutna, Norra Kärr, öster om Vättern och Örserum i norra Småland, säger Erik Jonsson, geolog på SGU till NSD och fortsätter:
- Kobolt känner vi till från Norrbotten i norr till en bit söder om Bergslagen. Att däremot hitta och definiera en mineralisering som ekonomiskt brytbar är en helt annan sak. Ta Zinkgruvan i Örebro till exempel, en ledande producent av zink, bly och silver. Där har man de senaste tio åren plockat ut koppar från en specifik malm under tio års tid, som ska vara koboltrik. Men uppenbarligen har man inte kunnat motivera det ekonomiskt att bryta kobolt där hittills.