Så ska stålindustrin ställa om
Av Europeisk industri kan ställa om till år 2050. Men för att lyckas behöver samhället ta ett helhetsgrepp. Större visioner, kunskapslyft och nydanande samarbeten är också nödvändiga enligt Lundaforskare som har analyserat fyra europeiska industrisektorer bland annat stålindustrin inom ramen för ett EU-projekt.
– Vi har ett ansvar att skynda på omställningstakten i Sverige och i Europa. För klimatet, jobben och vår framtida konkurrenskraft, säger professor Lars J Nilsson, vid Miljö-och energisystem vid Lunds universitet.
Han har, tillsammans med kollegor vid Lunds universitet och fyra andra forskningsinstitutioner i Europa precis avslutat EU-projektet REINVENT. Det hade som mål att identifiera på vilka sätt stålindustrierna men även kött/mejeri, papper, plast och i Europa kan arbeta för att nå nollutsläpp till 2050, i enlighet med EU:s åtaganden under Parisavtalet och unionens klimatmål.
När det gäller stålindustrin vill de särskilt lyfta följande rekommendationer:
Visioner och planer för fossilfri primärproduktion finns, men fler initiativ behövs för förändringar längre ner i värdekedjan. Strategier behövs för att använda stål i mindre mängder och mer effektivt och gå över till en större andel återvunnet stål med högre kvalitet på detsamma bl a genom förbättrad skrothantering och sortering.
Tittade man till alla branscher identifierade projektet ett antal områden som särskilt viktiga för att skynda på omställningstakten och säkerställa att sektorerna blir hållbara, samtidigt som arbetstillfällen och tillverkning stannar kvar i Europa. De är hållbar produktion, förändrad konsumtion, ökad materialeffektivitet, mer cirkulära system, samt nya värdekedjor och samarbeten mellan olika sektorer.
– Våra analyser visar tydligt att även om sektorerna ser olika ut vad gäller åtgärdsmöjligheter, värderingar och organisation, så kräver omställningen ett helhetsgrepp. Omställningsstrategier måste omfatta hela värdekedjan, inte bara produktionen. Minskad efterfrågan samt ökad återvinning och cirkularitet är minst lika viktiga områden, liksom hur energisnåla och effektiva våra material är, säger kollegan och forskaren Fredric Bauer.
Ett generellt kunskapslyft för att kunna inleda nya samarbeten industrier emellan är också nödvändigt visar projektets rekommendationer.
– Det kommer att behövas nya typer av samarbeten, effektivare processer och material med längre livslängd för att klara av denna omställning. Cirkulära lösningar kräver att företag genom hela värdekedjan satsar på att material och produkter designas och utvecklas för att kunna återanvändas och återvinnas med låg klimatpåverkan. Det kräver andra beslut än de som ger lägst kostnad för engångsbruk eller kortast produktionstid, säger Fredric Bauer.
Lars J Nilsson och Fredric Bauer framhåller att visionärt tänkande och riktade investeringar är viktiga delar för att skynda på omställningsarbetet. Här ingår också att avstå investeringar i fossilabaserade processer. Sådana investeringar skapar nya så kallade inlåsningar som hindrar omställningen i många år framöver eftersom industrier vill kunna utnyttja de investeringar de redan har gjort.
– Det innebär kostnader att ställa om men samhällsekonomiskt är kostnaden liten. Företag kan inte sitta och vänta utan måste i hög grad ta ledartröjan och sikta på nollutsläpp, säger Lars J Nilsson.
Avslutningsvis vill Lars J Nilsson och Fredric Bauer se ett starkare fokus på industrins omställning i EU:s industristrategi som uppdateras under våren 2021. De betonar också att handeln med utsläppsrätter, EU ETS (EU Emissions Trading System) måste ses över. Hittills har nämligen priserna på utsläppsrätter varit för låga för att driva en omställning. Flera av de tunga industrierna har dessutom tilldelats fler gratis utsläppsrätter än deras faktiska utsläpp.
