Framtidens metallbehov och Sveriges roll
Av ”Klimatambitioner och metallbehov – möjligheter för Sverige och svensk gruvnäring ” är titeln på en ny faktasammanställning och analys som gjorts av konsultbolaget Material Economics på uppdrag av branschorganisationen Svemin. Rapporten har sammanställts utifrån ett hundratal källor och vetenskapliga rapporter.
Karl Murray är en av rapportförfattarna och presenterade rapportens sex huvudbudskap i samband med ett webbinarium.
1. Samhällets behov av metaller och mineral förväntas växa kraftigt fram till 2050
– Oberoende av vilken metall eller mineral vi i princip tittar på ser vi en växande efterfrågan jämfört med idag, säger Karl Murray.
I rapporten konstateras att för många metaller kommer efterfrågan att växa kraftigt till 2050. Exempelvis förväntas efterfrågan på litium, sällsynta jordartsmetaller (REE), grafit och indium att minst femdubblas.
Osäkerheten är, som alltid när man prognosticerar framtiden, hög och det finns stor variation mellan de studier som ligger till grund för slutsatserna men alla undersökningar pekar åt samma håll.
Procentuell tillväxt av metallbehov till 2050 jämfört med 2018, minsta respektive största uppskattning. Källa: Material Economics
2. Högra klimatambitioner betyder större behov av metaller
– Den trend som vi ser kommer att ha en av de största effekterna på metallefterfrågan är klimatomställningen.
Anledningen är att nya sätt att framställa energi många gånger kräver mer metaller.
– Ett exempel är övergången från kol och gas till sol och vind där den teknikövergången kommer kräva mellan 7 och upp till 50 gånger mer metall för att generera lika många kilowattimmar.
Men det är inte bara användningen av metaller som kommer öka generellt när vi ställer om.
– Det är den ena effekten, den andra effekten som vi får av det här teknikskiftet är att vi behöver nya metaller som vi hittills har använt i väldigt liten utsträckning, förklarar Karl.
Elfordon och batterier är ett exempel på teknologier som kräver många metaller som tidigare bara använts i mindre skala där litium och kobolt ökar i användning. Ett annat exempel är att elmotorer och vindkraftverk har skapat ett större behov av några av de sällsynta jordartsmetallerna neodym, dysprosium och praseodym.
3. EU har ett större metallbehov än omvärlden
Att just EU behöver mer metaller än andra delar av världen kanske förvånar men Karl förklarar.
– Det beror helt enkelt på att EU är den större ekonomi som har satt de hittills mest ambitiösa klimatmålen och det betyder att vi i Europa snabbare behöver ställa om.
Andel av efterfrågan 2050 som förväntas komma från Europa, tusen ton per år. Källa: Material Economics
4. Förbättrad återvinning är en viktig källa till metaller men räcker inte till för att möta behovet
– Även om man skulle nå 100 procent återvinning av varenda liten mutter och skruv som vi har kommer det fortfarande tyvärr inte räcka till att möta hela det här behovet på långa vägar.
Återvinningsgraden skiljer sig ganska mycket åt för olika metaller, till exempel järn återvinns till 80 procent medan litium ännu inte har börjat återvinnas i större omfattning. En sammanställning i rapporten för olika metaller visar att förbättrad återvinning som mest minskar efterfrågan på primärmetaller med cirka 15–26 procent fram till 2050.
Det finns såväl tekniska som ekonomiska utmaningar kopplade till ökad återvinning som måste lösas. Detta borde vara högt prioriterade åtgärder som skulle medföra stora vinster för samhället enligt rapporten.
5. Europa har ett stort importberoende av många metaller och mineraler
EU är starkt importberoende av många metaller och mineral. Till exempel importeras 100 procent av efterfrågan av sällsynta jordartsmetaller, molybden och titan samt nästan hela efterfrågan av grafit, mangan, litium och kobolt.
– Det behöver ju såklart inte vara ett problem att vara importberoende. Vi importerar många saker till EU, men man ska ha med sig att det kan skapa vissa utmaningar.
6. Sverige har stora möjligheter att bidra i omställningen med viktiga metaller med låg miljöpåverkan
Den svenska gruvnäringen har enligt rapporten ett lägre klimatavtryck än resten av världen och Sverige skapar med sin export av metaller en betydande klimatnytta på drygt 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Detta beror bland annat på effektivare processer, renare el samt bättre malmkvalitet.
Denna klimatnytta förväntas växa ytterligare till cirka 30 miljoner ton koldioxid år 2040 där LKAB:s satsning på fossilfri järnsvamp kommer ha störst effekt.
Det finns också en potential för gruvbrytning i Sverige.
– Vi står för över 90 procent av EU:s produktion av järn, men även viktiga andelar av många andra bas- och ädelmetaller och det finns också potential att bryta och ta fram många av de energikritiska metallerna antingen från nya gruvor eller från strömmar i existerande.
Sveriges andel av EU:s produktion av utvalda metaller 2019. Källa: Material Economics / SGU
