Konkurrensen om det eftertraktade metallskrotet kan bli hård
Stålindustrin står idag för åtta procent av de globala utsläppen men många i branschen jobbar aktivt för att sänka den siffran. Bland annat genom SSAB, LKAB och Vattenfalls samarbete med Hybrit för tillverkning av fossilfritt stål, men också den senaste nyheten om norska Blastr som vill bygga en miljardfabrik för fossilfritt stål i Ingå.
SSAB:s stålverk i finska Brahestad är Finlands största enskilda utsläppsbov med en andel på sju procent. Men även stålbolaget Outokumpu står för en stor andel av utsläppen, även om de bara uppgår till en femtedel av dem i Brahestad.
Hufvudstadsbladet skriver att det trots flera likheter, finns skillnader dem emellan. SSAB tillverkar handelsstål och Outokumpu gör produkter i rostfritt stål och tillverkningen för dessa produkter går inte att jämföra. SSAB använder främst järnmalm som råvara och behöver koksdrivna masugnar för att åtskilja järn och syre. Outokumpu däremot, använder i huvudsak stålskrot som smälts i ljusbågsugnar med elektricitet.
Juha Erkkilä är direktör för hållbarhet på Outokumpu och han menar att utsläppen från den direkta processen i sig är ganska små. Ferrokrom, en viktig del i det rostfria stålet, tillverkas däremot av krom från en gruva i Kemi.
– Vid tillverkningen av ferrokrom behöver vi tills vidare koks, men vi håller på att utreda möjligheterna att övergå till biokoks och biometan i stället, säger Juha Erkkilä.
Outokumpu har tidigare meddelat planerna om att ersätta koksen som används idag, med så kallat biokoks – en restprodukt från skogsindustrin. För att kunna bygga koksanläggningen för biokoks och anläggningen för biometan ansökte Outokumpu om ett investeringsstöd på 25 miljoner euro.
Ännu finns det ingen teknik för att tillverka koldioxidfri ferrokrom vilket gör att företaget siktar på koldioxidneutralitet 2050. Något Juha Erkkilä menar är ganska kort när det handlar om att ta fram ny teknik. Målet 2030 är att ha 42 procent lägre utsläpp per tillverkat ton rostfritt stål än 2016.
– Våra kunder frågar efter produkter med så små utsläpp som möjligt och vi har tagit fram en egen produktionsmetod där utsläppen är över 90 procent mindre än inom branschen i medeltal. Den är dyrare än konventionell produktion och görs tills vidare i liten skala. Men efterfrågan ökar hela tiden, säger Juha Erkkilä.
Som det ser ut idag är Outukumpus ljusbågsugnar Finlands och Nordens största konsument av el och man använder sig huvudsakligen av el producerad med kärnkraft och förnybara energikällor. Deras projekt för att minska koldioxidavtrycket kommer inte öka elförbrukningen nämnvärt, menar Juha Erkkilä.
Men de nya planerna på Blastr jätteanläggning i Ingå och SSAB:s ombyggnad i Brahestad kommer behöva mängder med el, framför allt ny vindkraft.
Fabriken i Ingå beräknas ha en produktionskapacitet på 2,5 miljoner ton varmvalsat och kalldraget stål. Om planerna går i lås blir fabriken Finlands största elkonsument och kräver nästan dubbelt så mycket el som Outokumpu, skriver Hufvudstadsbladet.
Dessutom kommer det uppstå konkurrens om stålskrotet, med både SSAB och Outokumpu.
– Finska företag använder mycket stålskrot och det återvunna skrotet kommer framöver inte att räcka till. Det behövs råvara också, säger Helena Soimakallio, direktör som ansvarar för hållbar utveckling på Teknologiindustrin.
Blastrs målsättning är att bygga en fabrik med 95 procent lägre koldioxidutsläpp än konventionell ståltillverkning. Detta ska ske genom att använda vätgas som tas fram med hjälp av vindkraft, i stället för kol eller koks. Planerna är att importera råvaran från Norge där man vill bygga en järnpelletsfabrik.
Även SSAB planerar bygga om stålverken i Brahestad och Luleå för tillverkning av fossilfritt stål.